Nu har vi Lauri och Sophia varit och hälsat på Malin. Och läget ser bra ut.

Hon är vid gott bord och tycker vi är tröga som inte förstår vad hon tecknar. Men det är lite svårt
att förstå allt =). Men vi gjorde vårt bästa. Hon har även varit ute på en kort
promenad och suttit upp i sängen idag. Hon är tacksam för alla hälsningar från
er och kämpar på.

Hälsningar Lauri och Sophia

Hej allihopa

Operationen har gått som planerat och Malin befinner sig nu på intensiven innan hon får komma till uppvaket på avdelningen.

Och så som det ser ut nu ska Lauri åka ner och hälsa på henne redan imån.

Hälsningar Lauri och Sophia

Jag vill tacka er alla - mina människor - som via blogg, mail, chat, telefon, besök, prat, hälsningar, tankar etc etc etc visar mig så stor omsorg och kärlek. Jag gjorde ju bloggen i terapeutiskt syfte och det har fungerat - en länk till andra samtidigt som jag har fått så mycket tillbaka - tack från hela mitt hjärta.

Idag är en jobbig dag - nu har filmkänslorna kommit tillbaka - det är inte verkligt. Tänk om det är som Dallas - imorgon kliver jag ur duschen och då är det den 16/12 (dagen innan allt startade). Har jag någon gång önskat att rymma så är det nu. FAN! Vet ändå inte riktigt vad det är som skrämmer mig - jag har största förtroende för läkarna och behandlingen samtidigt som jag är så livrädd - rädd för att det ska göra ont, rädd för att bli förändrad, rädd för sjuktiden, rädd för hur framtiden kommer att se ut, rädd för att jag inte har kontroll, rädd för att inte kunna prata ordentligt. Hoppas att jag längre fram kan se tillbaka och tänka - så rädd jag var - helt i onödan.  Har förberett här under kvällen - plockat det som ska med - kläder, mediciner, böcker, DS, mobil, dator - undrar när jag orkar använda detta? Känner mig avpersonifierad eller rättare sagt avaktiverad - jag är inte aktiv mamma, sambo, vän, arbetskamrat eller någonting - jag är aktiv patient - det är vad jag kommer vara. Hur kul är det? Å andra sidan - kan det vara kul alltid? Ja-nästan iaf. Bra att jag svarar själv... Tänk om man kunde titta in i mitt hjärnkontor nu - overload i neonbokstäver tror jag.

Lauri och fia kommer att uppdatera kortfattat här på bloggen tills jag kan själv. Samtidigt - missförstå mig rätt - jag är seg, stark, envis och ger mig inte i första taget, för att citera känd skådespelare A.Schartzenågot "I´ll be back" , men jag vill ju det redan NU! Inte senare eller längre fram - jag vill vara "back" nu. Det är väl inte så mycket att be om eller?

Startade dagen med ett mycket trevligt besök hos min kära, kära kollega där det imundigades vad? Jo semlor! Efter detta ett besök hos dietisten - passade ju bra! Aktuell vikt 60.8 - semlorna sätter sig!!!! Rådet inför tisdag - fortsätt att äta så mycket som möjligt - jadå - här slinker ner både det ena och det andra. Nu ska jag börja laga maten till kvällen - mycket handlar om mat och stoppa i sig just nu.... Träffade min svägerska i eftermiddags och kunde inte riktigt hålla ihop då - blev så rörd av alla snälla tankar och omsorg - så jag var tvungen att gå. Barbara - du gjorde mig inte ledsen utan väldigt rörd!

Något helt annat - fy fn vad kallt det är. Det går ju inte att vara ute - tänk hur mycket kläder jag måste ha på mig i denna kyla - trivs ju bäst i en temperatur runt +25 eller mer. Önskar oss alla en mysig och matrik fredagskväll kram på oss alla!

Vaknade halv 11 idag - nästan som Törnrosa. En liten stund efter jag hade vaknat knackade det på dörren och då kom moster Gittan med semlor - kan en dag starta bättre? Känslan av balans har funnits kvar hela dagen - jag tror att jag kan koppla av nu. Jag vet vad som kommer att hända och jag känner mig i helt trygga händer hos de lärde i Lund. Att det kommer ta tid och bli jobbigt ja men - ändå kan jag slappna av på ett sätt som jag inte kunnat under flera veckor.

Jag har fått fixat en hel del nu idag och känner att jag har bra koll på läget. Imorgon ska jag fika (goda kakor) med min kära kollega, handla lite, träffa dietisten och på kvällen äta lax tillsammans med Lauri och Maria - kan det bli mycket bättre?

Jaha -nu vet vi mer än vi visste tidigare. Hemma sedan ett par timmar - så skönt att vi fick åka hem. Det var 2 trötta själar som kom hem från Lund men nu efter att ha konsulterat överläkare M. Lundberg med sin AT-läkare S. Tydell över en kopp kaffe i hemmet känns det lättare. Tänk att dessa två "läkare" är skrämmande lika min självvalda syster M. Lundberg och min äldsta dotter S. Tydell - konstigt att få hembesök av dessa prominenta (självutnämnda?) doktorer såhär en onsdagskväll.

De legitimerade överläkarna i Lund berättade en hel del idag - och som tidigare - man slutar läsa här om man är känslig! Operation på tisdag 7/2, inläggning kl 12.45 på måndag 6/2. Det är ju inget konstigt med detta. Sluta läs nu - här kommer en komprimerad sammanfattning - det blir den äckliga "öppna-käken-som-en-bok" varianten. Dessutom kommer halva min tunga tas bort utifrån att försäkra sig om att tumören verkligen försvinner. Även lymfkörtlarna i halsen tas bort. Man kommer att ta en del av min vänstra underarm med nerver etc för att bygga på den del av tungan som försvinner och sedan ta skinn från ljumsken för att täcka såret på armen. Jag kommer att andas via "hål" i halsen under ca 14 dagar utifrån att luftstrupen kommer vara ur funktion. Jag kommer att sondmatas, ha slang för slemsugning, slang för egenstyrd smärtlindring med morfin samt kateter - men inte så mycket bandage. Detta är den bistra sanningen - jag har inget val. Att man gör denna stora operation beror på att man vill vara säker på att all cancer försvinner - och det är ju syftet med det hela. Operationen kommer ta tid - för min del som är sövd spelar det ingen roll om den tar 5 minuter eller 17 timmar. Fram till söndag efter operationen kommer jag inte vara riktigt kontaktbar men därefter ska jag tydligen piggna till. Jag kommer inte kunna prata sålänge grejen i halsen sitter där och senare kommer jag förhoppningsvis ha kvar så gott som all smak och tal (lite hjälp kanske behövs). Sedan finns där lite annat som kan bli lite svårt men ge sig med tiden. Kommer även inte kunna äta fast föda på en tid. Ska ligga inne i Lund 2-3 veckor - skulle det visa sig att det behövs längre tid men situationen är såpass stabil kan jag vara en tid på Halmstad sjukhus om så behövs. När jag är i skick ska strålbehandlingen ta vid under 5-6 veckor. Ja - vad ska man säga???????

Efter att ha suttit här och pratat med mina "husläkare" - kan jag faktiskt se "ett ljus i tunneln" - läkarlaget i Lund vet vad de gör och jag måste tänka positivt - jag ska bli frisk - inte ligga i dvala och vara svullen för en längre tid och tycka synd om mig - TACK! Kan balansera mina känslor och tankar mer nu efter sittningen här hemma än att bara se allt nattsvart. Jag lever ju egentligen efter devisen att allt löser sig - och det gör det ju!

Bättre dag idag - tack! Ska åka till Lund imorgon och träffa olika konsulter och det verkar som att jag kan åka hem redan under kvällen imorgon - tack tack. Det verkar lättare att ta situationen i små doser. Har funderat kring varför detta är så svårt att ta till sig och tror följande - jag känner mig överhuvudtaget inte sjuk - har inte särskilt ont eller bekymmer, ingen feber - inga symtom som skulle innebära att jag är sjuk. Tänk alla gånger man funderat kring eventuella sjukdomar man ev./kanske/möjligtvis har - jag har ingen sådan fundering alls just nu men då visar det sig att jag har en allvarlig sjukdom. Vidare - behandlingen kommer att göra mig sjuk - visst är det konstigt? Verkar ju lite bakvänt eller hur?

Men - idag har alla mina fina kläder som jag nätshoppade kommit - ÅH så fina! Kommer att vara så snyggt klädd längre fram. Som bästa Maria sa - den som har mest vinner!

Har idag även varit och klippt mig - i en mer liggvänlig frisyr - man kan ju tolka detta som man vill...... Har iaf kapat av en bit av håret. Känner mig lite rundare - tänk vad fort det går. Kan få lite sjuka tankar när jag är o handlar - undrar vad kassörskan tänker om mina varor - bara gottigt! Som kronan på verket har Lauri o jag precis kommit hem från Pio där varsin plankstek slank ner så lätt - kan vänja mig vid detta. Som sagt - man ska unna sig ibland!

Gick upp 09.15 och tyckte att jag hade koll på veckan - ordning o reda. Jag tycker om att ha viss kontroll över livet och hade planerat hur denna vecka ska te sig. Spelade på datorn o drack kaffe - nice. Tandhygienisten ringde så jag ska träffa henne i morgon kl 8.30 för att prova mina skenor som är färdiga. Dessa skenor ska jag dels ha under strålningen för att skydda tänderna och dels ha för att lägga något medel i dagligen utifrån att salivproduktionen kommer att minska och det betyder att man lätt får hål i tänderna. Det är ju ok. Dagen rullade på - sedan ringde dietisten - ska träffa henne på fredag kl 14.00 för att prata kring näringsdryck etc som jag kommer att behöva längre fram - det finns risk för kraftig avmagring i samband med behandlingen - känns ju kul - nej absolut inte - jag är ju inte så stor redan nu - 160 lång och 60 kg just nu. Semlorna och allt det goda börjar sätta sig! Kan lugnt säga att avmagring skrämmer mig. Ok - dagen fortsätter o posten kommer med bl.a brev från Lund där det står att jag ska läggas in i övermorgon inför operation den 7/2 men att jag skulle få permis i helgen - detta hade jag ju INTE ens tänkt - finns inte med i planeringen alls. Ska ringa o kolla detta imorgon fm. Detta innebar iaf att det som jag skulle fixat nu i veckan helt plötsligt blev panik - det är fullmakter till apotek, fk, bank, koder, mail som ska skrivas, telefonnummer ska delas ut, necessär, packning, inneskor, sköna och oömma kläder - listan kan göras lång bara gällande praktiska ting. Hade tänkt försöka sätta i mig en plankstek i veckan när jag kan tugga ordentligt (fortfarande svullen på ena sidan). MEN det allra största bekymret är nog faktiskt att det blev verkligt nu - jag vill INTE. Har haft allvarliga funderingar på att rymma till ett fjärran land med sol, värme och bad men det kan jag ju inte eller? Önskar jag vore en struts!!!!!!!!!!!!!!!