Det var ett tag sedan jag var här..... tiden löper på. Uppdaterar lite, främst till Helena med man med samma åkomma som nyligen avslutat sin strålbehandling. Även om vi inte träffats eller känner varandra vill jag förmedla att jag tänker på er! 

Det är tre år och två månder sedan jag avslutade strålbehandlingen. Nu när tiden har gått vill jag nog säga att det var den svåraste tiden jag upplevt. Livsgnistan försvann för varje strålningstillfälle så till sist var jag ett tomt skal kändes det som. Ork och livsglädje var borta. Men-viktigt men-livet har återvänt om än i annan form än tidigare. Det blir bättre! 

Idag kan jag äta en del, mjuk mat dvs pressad potatis, fisk, ljust bröd, åseda gräddost, pulled pork etc etc. Jag öser på smör och creme fraiche. Typ så som barn gör med något som är gott-ett berg och lite till. Det gör jagmed allra bästa samvete. Tappade mycket i vikt och har svårt att behålla de kilon jag gått upp. Jag äter gärna en bakelse om dagen och avslutar varje kväll med mannagrynsgröt precis innan läggdax. Det är rätt härligt att kunna säga i dessa tider med diverse olika dieter. Det tar tid när jag äter, sätter i halsen, kan inte konversera vid måltider och blir rätt trött efter måltider. Men jag äter!!! Det är ett privilegium att kunna äta. Överlag måste jag numera planera och hantera livet på ett helt annat sätt än tidigare vilket har tagit tid att förstå och förhålla mig till. Har landat i detta just nu, det spelar ju ingen roll hur mycket jag skulle önska att jag var mitt gamla jag-det hjälper ju inte och då tänker jag att det är bättre att lägga fokus på det som faktiskt fungerar. Mat är basen i mitt liv numera. Mat är energi, därav måste jag "välja" vad dagens energi ska räcka till. Jag har blivit bättre på att säga nej, även om viljan är att säga ja till allt och alla så funkar det inte längre för att orken, energin inte finns. Innan kunde jag lägga in en eller ett par extra växlar men de växlarna är förbrukade. Men-viktigt men igen-det är helt ok för jag har ett rikt liv som jag värderar högt trots skavanker. Jag vill så gärna förmedla vikten av tandskenorna, mannen måste använda dem! Jag lagade åtta hål i underkäken i våras, not fun! Frätskador pga salivvansinne. Jag har fortfarande bekymmer med torr mun främst när jag sover, känns som att jag aldrig haft saliv i munnen. Detta kommer tydligen inte direkt förändras utan är en följd av strålningen. Har även tappat mkt hörsel på vänster öra, även det en följd av strålningen. Mitt tal är sluddrigt, jag udviker helst att prata i telefon, allra mest med personer som inte känner mig. Jag brukar nämna att jag har opererats och strålats för personer jag möter, så man inte tror att jag druckit 8 öl till frukost. Detta brukar inte vara bekymmer för andra efter kort förklaring.

Jag har lyckan att ha fått bästa läkare, sjuksköterskor, sjukgymnast och tandläkare. Jag är imponerad av svenska sjukvården, har fått bästa teamet! Vidare har jag bästa arbetsgivare och kollegor som tillåter min "annorlundhet". Jag jobber 75% av 75% dvs 22,5 h i veckan. Ekonomin har tagit stryk men det spelar mindre roll. 

Slutsats: livet är annorlunda än tidigare men samtidigt kanske det finns ett annat lugn och hamoni idag? Jag tror det, utan att kanske låta alltför pretentiös....  

Helena med man-jag hoppas innerligt att jag lyckas förmedla att det blir bättre, för det blir det! Stora kramar till er!!!