Hipp hipp hurra - nu var första veckan avklarad! Bara 24 gånger kvar - hurra! Samtidigt - fy fan vad det är jobbigt just nu - trött är bara förnamnet, illamående, hemsk och arg. Allt som kan krångla ska krångla så in i helvete - varför är det så? När man behöver flyt i tillvaron hackar det bara upp sig hela tiden. Är oerhört negativ just nu - vill inte ha den här skiten alternativt inte vara med längre nu - nu räcker det. Orken är slut just nu. Kanske blir bättre av lite helg.... vem vet? Hoppas det blir en helg med lite sol  - behöver inte vara så varmt - men ljust iaf. Jag ska försöka få i mig lite frisk luft så kanske jag piggnar till?!? Kram på er alla - må helgen bli underbar!

Jaha - 27 gånger kvar att strålas. Vad ska jag säga - det går snabbt (15 min), underbara människor, fint väntrum, det gör inte ont att bli strålad, härligt bussande (idag skulle vi alla passagererna till strålningen) med fikapaus på vägen ner (jag drar ner medelåldern), fick skjuts hem idag med - precis som det ska vara när man är medlem i "bussgruppen". Mindre nice - trött (redan), halsen blir stelare och stelare, mår illa och ibland lite tappad ork och motivation. Vad ger då guldkant på tillvaron - jo änglar i Göteborg som skickade paket med ett fantastiskt spel (fastnade där igår-ska snart spela lite till). Tänk så bra spelet passade mig! Något som jag oxå kan mysa lite kring är att jag besöker dagligen avdelningen i Lund där jag låg efter operationen för att fixa med såret på atmen som inte riktigt, riktigt vill ge sig. Ja vad myser jag åt då - jo ungefär hälften av de som jobbar där känner inte igen mig - det betyder i min värld att jag nu ser ut och beter mig normalt jämfört med när jag var där - det gillar jag! Men - måste säga att det känns lite konstigt att besöka avdelningen - känns bra att gå därifrån igen. Lucy - tack för tipset - jag tar med mig detta. Har provat ett annat tips jag har fått - munnen är som öken och det är vidrigt så nu när jag går och lägger mig dricker jag matolja - äckligt ja men det kanske hjälper. Höll ju nästan på att missa - idag besökte Lauri och jag minneslunden - pappa skulle fyllt 77 år idag. Varken pappa eller mamma var på plats - fattas annat i denna kyla och blåst - jag tror nämligen att solen skiner på dem och att de har det bra där de är tillsammans!

Ja - nu var första strålandet klart - bara 29 gånger kvar (hurra?). Själva väntrummet är något i hästväg - upphöjt glastak, stora växter, lite vattenfall och musik i bakgrunden och de hade många tidningar och bra fika! Som  vanligt möts jag av supertrevliga människor som vet vad de gör. Återsåg och fick premiäranvända min mask. Frågade så nu vet jag att efter avslutad behandling får jag masken om jag vill och det vill jag ju - ska pimpa den med färg, glitter och glamour och därefter göra ett konstverk av den. Idag skulle det tas ett antal röntgenbilder med - det gör man med jämna mellanrum för att jämföra under resans gång. Själva strålandet tar 15 minuter och känns ju överhuvudtaget inte alls - som att bli röntgad fast med betydligt större strålfaktor. Min vana trogen höll jag på att somna - tror det är en försvarsmekanism som slår till så att jag somnar. Blev fastspänd idag med men jag kände ingen panik idag - det är ju bra. Så då är ju detta inget bekymmer - nej förhoppningsvis inte alls men när jag kom hem och skulle äta fick jag hemska äckelkräkkänslor så jag kunde inte äta mer än bara lite - ska be om medicin för illamående imorgon, trött efter ett par timmar (precis som de informerade om) och då det som skrämmer mig - längre fram KAN man få brännskador inuti halsen med brännblåsor etc - "det är vanligt att man får det med denna typen av strålning". Ska prata med dietisten imorgon angående tricks för att inte gå ner i vikt etc - väger idag 58,3 - även om det bara diffar lite från tidigare så får jag inte gå ner mer alls just nu. Lite svårt att äta upp mig med sond och flytande föda - ren grädde kanske?

Nu är det måndag igen och solen skiner och strålar här - blir hämtad om ca en timme för en annan sorts strålande tillvaro. Jag älskar ju sol och värme - tänk om det hade funkat - tyvärr du måste flytta till ett varmare klimat och vara i solen hela dagarna för att bli av med den här skiten - då hade jag inte tyckt det var så jobbigt. Var ute i trädgården igår - jag trivs väldigt bra där - det behöver inte hända så mycket mer än att jag lufsar runt där så känns det nice. Har påskat till det lite och känt in mig. Ska fortsätta detta så långt jag orkar och kan - lite varje dag. Är nyfiken på vad och hur det kommer att gå idag - märker att jag har noja för att jag skulle ha missuppfattat tiden och kollar klockan typ var 5 minut....

Återigen - ni är så snälla alla - känns så skönt i hjärtat - ta med det i/på era livscv!

Skriver nog mer ikväll efter första strålande dagen.

Ser ni så snälla ni är alla - skänk er själva en tanke om hur väl ni gör. Känns så bra i hjärtat med alla gulliga, snälla och omtänksamma tankar (och människor) - ett varmt tack. Vill inte vara en gnällig kärring men ibland rinner bägaren över - livet är ju en berg- och dalbana på många sätt. Jag är ju dessutom "våg" - lagom är mitt ledord (kanske inte riktigt) men lite elände i ena vågskålen och lite glädje och kärlek i andra så blir det ju balans emellanåt - men nu rinner ju eländesbägaren över med jämna mellanrum. Seriöst - jag har personer att prata med - både professionella som vanliga kloka. Utifrån den förhatliga cancern (med sina svåra behandlingar) som förändrar världen totalt svallar känslor och tankar. Ibland tar negativismen över hand - med all rätta kan jag tycka utifrån att det faktiskt är förjävligt emellanåt men - och det är viktigt - i grund och botten tänker jag ju överleva detta, hålla huvudet högt och vara stolt över att ha klarat av denna enorma utmaning - då kan det vara ok och nödvändigt att deppa ibland - så jag kommer ihåg att värdesätta och önska livet.  

Igår var jag först hos distriktsköterskan med armen, sedan hämtade Fia mig för en resa till Väla och Ikea över dagen - så gigantiskt stort där är - för tittande och shopping. Jag har nu utökat hattbeståndet till 5 stycken - de måste ju matcha humör, kläder och sammanhang. Skulle nog fortfarande behöva en riktigt partyhatt - sedan är det ju party som behövs oxå - men jag vill ju vara rustad inför alla eventualiteter..... Passade på att äta potatismos med lingon och sås på Ikea - det blir lite konstigt med mat etc när man är iväg så det är bra med fantasi. Jag slabbar en hel del, äter med tesked etc och det tar tid. Hemma igen så kom min kusin Anna och hälsade på - trevligt - det var ett tag sedan vi träffades men vi får ta igen det längre fram. Sedan hämtade jag Felicia på gympan och körde henne till pappsen - då fick jag ju träffa henne en liten stund - ja- jag kör lite bil nu - blir tokig annars. Därefter hämtade jag Lauri och Maria för besök på after-work med modevisning - fullt upp! Då hinner jag ju inte deppa så mycket och jag känner mig lite "normal" men vet ni vad folk tittar?! De tittar gärna till ett par gånger och försöker låtsas som att de inte tittar HAHA - för info - det märks! Barn tittar men de frågar ju - varför har du den där? (sonden) Har du rosa nagellack? Precis som det naturligaste i världen - barn är bäst! Ibland känns det jobbigt att bli tittad på men det går över rätt snabbt - det bekommer mig mindre och mindre. Värre är att jag, efter sista stygnen försvann, sluddrar mer igen när jag pratar - det känns svårare - att inte kunna prata och göra mig förstådd på ett självklart sätt (obs ej bekymmer med dialekten) Jag är ju pratglad....... Puss på er alla!

Ännu ett besök på sjukhuset - denna gång hos mina favvo igen - öron, näsa, hals i Halmstad - de är bäst även om det är tråkigt att gå dit. Igår kollades armen igen - behöver gå varje dag igen med såret så att det kan läka - seeeegt. Snälla doktorn tog även bort stygn i munnen och på tungan inför kommande strålning - återigen är munnen redo för att utsättas för nya hemskheter. Vi pratade en hel del kring min vänsterarm som just nu är det störtsta dagliga bekymret - har vansinnigt ont, den är värdelös och orkeslös men det var tydligen inget alternativ att ta bort den. Det som är jobbigt är att ta in att den kommer inte bli som tidigare - förhoppningsvis ska den bli bättre med tiden men den kommer inte bli som den var innan - jag vill ju ha min gamla arm. Vi pratade en del kring halsen, käken och vänstra kinden - jag har konstig känsel, huden är stenhård och det är allmänt jobbigt på olika sätt - även detta blir förhoppningsvis bättre men inte som tidigare - men jag vill ju det! Jag smörjer och kletar och masserar och håller på - men visst - det är väl bättre att jag faktiskt inte bygger upp luftslott men imellanåt blir det så tungt, långt och jobbigt. När strålningen börjar kommer även den göra att det blir ännu stelare och jobbigare. På måndag börjar strålningen - jag har bokat Resam för 2 veckor framåt. Samtlig expertis har sammanfattningsvis informerat om följande - Brännmärke utanpå området nästan direkt och efter ca 14 dagar stora bekymmer inuti halsen och jag kommer att må dåligt och troligtvis behöva bo på patienthotellet. Det innebär i tid följande - det är 6 veckor sedan operationen nu och jag har blivit såpass frisk som jag är idag (vilket är fantastiskt) men nu kommer det ca 7 veckor (efter 14 dagars start) som verkar bli jävulska och därefter får jag börja om igen med halsen dvs att svälja med smärtor etc - det känns faktiskt förjävligt just nu. Jag vill inte mer - jag är återigen livrädd för vad detta ska bära med sig och framförallt - vad innebär deta för framtiden - kan det uppstå fler bestående svårigheter? Just nu är jag rätt så bitter och självömkande - och det får jag vara. Sedan undrar jag - var är vårsolen och värmen som utlovades???? Jag skulle vara ute och mysa de här dagarna jag har kvar nu men blä för att tvinga sig ut i ett grått kallt täcke - jag vill försöka få fixat så mycket nu innan jag blir "orkeslös" så att när jag blir piggare är jag ikapp och kan slappna av och vila mig frisk. Vill sitta i trädgården med solhatt och läsa bok och kunna njuta av uteplats, växtlighet o badtunna - tänk vilken lyx!     

Solen skiner så fint och så är det djävulskt kallt och blåsigt - det skulle ju vara fint väder denna veckan - kommer kanske? Har besökt specialtandläkaren idag för besiktning av tänderna och deras status - fick guldstjärna! Tacksam för detta - skulle inte vilja grejja runt inne i munnen i nuläget - kan ju inte ens mer än att snegla lite i spegeln tills strutsen i mig vaknar. Har fått med en sak hem som jag ska ha senare för att träna styrkan i käken - ser ut som en blå vattenpistol - undrar vad grannarna tänker om de skulle smygtitta in här? Märker för varje dag mer och mer hur mycket jag saknar att äta - imorgon är det sex veckor som jag har levt på sondmat och lite flytande extra - saknar SÅ att få/kunna äta. Har bestämt med Felicia att när jag kan äta igen så är det en riktigt stor kakbuffé som gäller - då ska kråset smörjas! Längtar även efter mat - vad som helst skulle sitta fint nu - märker att jag tittar på mattallrikar ungefär som Gollum (Sagan om ringen) på sin älskade ring. Har t.o.m lagat mat idag - jag är abstinent! Skänk mig en tanke när ni äter något gott - säg inget för då gråter jag nog, men tänk gärna på mig.....

Lite trött idag efter gårdagen. Handlade hem fins blommor och fortsatte att vårplantera i trädgården - så fint men så svag jag är i vänsterarmen - den hänger mest som ett helt onödig del som dessutom gör ont - helt menlös - kanske kan ta bort den?  Iaf - på kvällen följde jag med på after work - det ni - trodde väl ingen - allra minst jag själv! Åkte med till kajskjulet för att träffa härliga gosiga vänner och för att lyssna på ett lokalt känt damband (Quins). De rockade och öste på - härligt att se och höra. Jättekul att göra något helt annat och att vara ute på lokal men precis som för Törnrosa så kallade John blund efter ett tag så jag fick åka hem och sova. Tack för en "ny" och nice upplevelse - Maria, Inger och lilla Hedda! Ibland önskar jag så att tiden går fortare, att strålningssessionen var över och att livet och allt blir mer och mer normalt - vill vara "där" nu.