Nu är klockan halv åtta och jag är trött. Allt jag gör tar mycket längre tid och tröttar ut mig så mycket. Har badat i olja, smort in mig i olja, fixat håret (inte med olja) - valt kläder i garderoben - tänk att kunna välja vad jag ska ta på mig och lite annat. Har "ätit" och medicinerat halva dagen känns det som - ska snart äta igen. För första gången på länge har jag faktiskt varit sugen på något att äta (tugga på) - tittade på Master chef innan och då kurrade det i maggen.

För info - jag har ju alltid snarkat men det visade sig att nu är det omänskligt högt - Lauri fick sova på soffan i natt - gick inte att sova i samma rum... Någon ny erfarenehet varje dag. Tycker själv att jag är fantastisk som lärt mig att hantera sonden själv - när de först frågade mig så ville jag inte alls men nu står jag här och fixar och trixar. Har även smort in min hals själv idag och har t.o.m vågat snegla på min arm idag när den lades om - märk väl snegla - inte tittat - får dra gränsen någonstans för hjältedåd. Ibland så önskar jag så att livet vore som tidigare alternativt att ett år gått så livet kan gå vidare men carpe diem heter det ju så fint och visst är det väl ändå så. Absolut bästa idag var att träffa mitt lilla hjärta efter att skolan var slut - kändes som om livet var som vanligt då.

Nu sitter jag hemma och skriver detta. Har varit hemifrån 3 veckor och en dag - känns som en livstid - men nu är jag hemma igen. Vi har satt upp ett provisoriskt minisjukhus här hemma så jag kan äta och medicinera. Ska besöka distriktsköterska varje dag för omläggning av armen men det känns inte alls särskilt betungande... HAHA - jag är hemma - så konstigt. När detta först kom på tal på riktigt så var min första tanke - jamen jag kan ju inte vara själv - vem ska passa mig då? Nästa tanke var - skärpning nu - 46 år kan man ta hand om sig själv! Men det är konstigt hur lätt man vänjer sig vid omhändertagandet som sjukhusvistelser innebär och vilka konstiga rädslor som kan dyka upp.

Känns lite overkligt att vara här - ska bo in mig på riktigt nu - behöver inte åka om 2 timmar igen utan får faktiskt stanna här. Imorgon ska jag njuta av ett långt bad med olja - är så fnöskigt torr så skakar man på mig blir det inget kvar. Helt slut och trött nu - där märker jag en enorm skillnad mot tidigare - jag blir trött av i princip ingenting. Tillägg - kan ju säga att det som har gjorts inte har påverkat mina snarkningar i positiv riktning - vaknar själv ibland när jag låter för mycket - ska bli spännande att höra Lauris reflektion kring detta i morgon....

KRAM på oss alla!!!!!

Gissa vem som har lärt sig att ge sig själv mat och medicin via sonden? Gissa vem som får åka hem idag?

Hej igen alla - nu är det söndagkväll och jag är odrägligt nöjd och lycklig här mitt i livet. Med risk för att verka olagom och oblygsam vill jag förkunna hur bra jag mår tack vare er alla som finns runt omkring mig. Jag är så tacksam för att ni finns och att ni berikar mitt liv - tack! Nu har jag precis även fått in en hallonshot med grädde och annat gott - vad mer kan man önska egentligen? Jag ska lära mig att hantera sonden med mat etc med syfte att kunna sköta om mig och vara hemma. Så troligtvis - om inga bakslag dyker upp - så ska jag kunna åka hem nästa vecka - livet är en lång räkmacka just nu! Behöver hjälp med att lägga om såret på armen och lite sådant men då kan ju jag åka hit och göra det - har ju Resam. Känner mig nästan lite odrägligt glad och nöjd men det bjuder jag på!

Nettan - glöm inte att komma inom imorgon - du vet var jag finns - tack så länge!

KRAMAR till oss alla!  

En fortsatt bra dag med besök, vila och även en permission på två timmar hem - det var konstigt. I övermorgon är det tre veckor sedan jag åkte till Lund så det var ett tag sedan jag var hemma. Gick runt och tittade och luktade. Konstigt första stunden att känna in sig. Hittade hemmakänslan så tillsist gick tiden lite för fort...

Nu är det mello igen - får se vilka fantastiska förmågor som sjunger ut idag. Kram på oss alla!

Så härligt nice med denna dag - jag är på hemmaplan, har det så bra och har fått så många besök! Svårt att beskriva känslan av denna hemma-känsla mer än att det känns skönt. Jag har passat på att mikrosova lite mellan dagens besök men är härligt trött nu på ett naturligt sätt - inte så sjuktrött eller dåstrött utan vanligt trött.

Igår kväll träffade jag lilla hjärtat och fick pussa o krama henne - finns ett stort behov hos mojjan av båda mina fina bästa tjejer! Just nu verkar det som om jag seglar på ett moln genom tillvaron - kram på er alla!

Hemma i Halmstad igen. Herregud vilken känsla - helt underbart! Har dessutom helt egna kläder på mig för första gången på 2,5 vecka - även det helt underbart. Har utsikt över galgberget - ska någon ut o jogga där - hör av er så kan jag vinka i fönstret! Mitt spök-alter ego lämnade jag i Lund - undrar vad som blir nu istället - det får tiden ge men just nu idag är jag så lättrörd igen så tårarna bara trillar med jämna mellanrum - lipsill kanske det blir denna tid.

Jag finns på avdelning 82 där jag har blivit så väl omhändertagen. Nu till något helt annorlunda - om man vill hälsa på mig bör man tänka på ett par saker - jag ser rätt så normal ut men lite sned i axlarna, och lite lappad ut på halsen och hakan, bandage på armen. Jag låter lite annorlunda när jag pratar och kan inte prata så länge åt gången - det kan ju kanske vara skönt tycker en del.... Men - jag är helt samma människa inuti som tidigare så det yttre behöver bara växa ikapp det inre. Sedan är det oxå som såhär - jag blir trött efter en stund - och det är ju inte heller riktigt likt mig...

Jag har bestämt mig för att ha på mig mina egna kläder nu framöver - känner mig friskare och mer mig själv då så nu äntligen kommer snobbenpyjamasen och allt annt fint till användning! Härligt!

I morgon åker någon form av sjuktransport någon gång med mig till Halmstad sjukhus för avlämning där. TACK. Har inte en aning om vart jag ska - ev någon kirurgavdelning - det ger sig i morgon och spelar faktiskt ingen roll alls - vill hemåt! Åh vad jag blev glad när jag fick veta detta! Ett tag innan idag så låg jag här i sängen och bara tittade och deppade och tyckte att det mesta faktiskt bara är skit men nu - kanske behöver en sväng inom psyk oxå...  Nu känns det (livet) meningsfullt igen. Har haft genomgång med läkaren här - strålning påbörjas om ca 3-4 veckor under ca 5-6-7 veckor - kan bli en jobbig period. Kommer att gå på efterkontroller var tredje månad under 3 års tid, därefter fortsätter snart. Tillbaka igen - ska vara på öronkliniken halmstad efter lunch imorgon - jag behöver inte gå upp kl 0500 och sitta på sängkanten o vänta - haha. Efterkontroller - efter var tredje månad blir det var fjärde osv, osv. Solskyddsfaktor 50 på armen är vad som gäller framöver - även maggen och halsen - har tjatat på här om de underbara solhattarna som finns - klart jag ska ha sådana! All äcklig cancer och annat som togs bort i samband med operationen är skickat på analys - svar inväntas - men meningen med denna stora operation som gjorts var att ta bort allt detta. Vet ni - operationen tog 11 timmar - så märkligt. Så - på något märkligt sätt är just detta Lundkapitel slut nu. Har hela tiden känt mig i de tryggaste, tryggaste händer här - men precis som de sa här idag - det är ett tydligt friskhetstecken att inte vilja vara här längre (även om de är bäst). Så är det!