Utskriven från avdelningen idag - nice. Behöver inte vara rädd för att bli kvar i Lund då utan egen vilja. Har varit nere över dagen för läkarbesök och som vanligt - strålning. Så tänker jag försöka göra tiden som är kvar - jag tänker inte bo på patienthotellet - jättefint och nice men jag blir deprimerad där och känner mig ännu sjukare när jag är där. Jag åker emellan istället och sover på bussen eller i bilen vilket som kör mig - är ju som ett barn och somnar så lätt, så lätt. Hälsomässigt - efter att ha vomerat 2 gånger i lördags har jag nu ingen röst alls kvar och det känns som om jag tagit en stålborste och rivit mig i runt om i halsen med - det gör alltså ont som fan och pratet är i borta. Det är sår i halsen som orsakar detta men jag ska fan i mig stå ut denna tid som nu är kvar. Så är det. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar tills denna tid är över. Av erfarenhet borde jag kanske tona ner en alltför positiv framtidsbild men på något sätt måste ju jävligheterna ge sig någon gång eller hur? Jag längtar så tills smärtor, resor, helvete, läkarbesök, tandläkarbesök, onkologbesök, trötthet och meningslöshet får stå tillbaka för ett liv med ett helt annat innehåll. Tänk att kunna äta framöver - har en lång lista i huvudet med saker jag är sugen på - tänk när jag kan detta - lycka! Tack för idag......

Tjoho - det var ett tag sedan! Hemma på permis nu i helgen - blev i veckan inlagd på avdelning 86, onkologen i Lund utifrån viktminskning och dåligt mående. Har haft så ont i halsen, att svälja och har tappat bort rösten och orken. Ny medicinering - heavy shit - och lite allmän genomgång av mat och sömn så nu är jag på väg att bli bättre (stabil). Redan förra helgen tyckte både Lauri och jag att jag börjar se sjuk ut på ett annat sätt än tidigare. Jag hävdar ju, sedan tidigare, att jag kan se när någon har cancer - tycker något i utseeendet (som jag inte kan exakt beskriva vad ) förändras eller "skärps" till i ansiktet. Iaf - så ser jag definitivt ut nu. Men men - har 11 gånger kvar av strålningen. Hela munnen och halsen är full av strålningsskador så sonden är en livsnödvändighet. Ska vara färdigstrålad 8 eller 9 maj - lite beroende på helgdagar (där är stängt då). Det är ju inte lång tid alls samtidigt så är det en oändlighet. Logiskt resonerat fattar jag ju hur lite tid detta är och hur mycket jag har gjort och hur nödvändigt detta är osv osv men känslomässigt är det betydligt svårare - vill bara avsluta detta NU och bli bra. Det är ju sjukt att genomföra en behandling som gör mig sjukare för var dag eller hur?  Samtidigt - när smärtlindringen fungerar är det lättare att hantera verkligheten och få dessa fjuttiga gånger som är kvar avklarade. Har funderat mycket kring hur acceptabelt och politiskt korrekt det är egentligen att vara ofrisk och opositiv en längre tid? Tror det är ok en kort period men sedan blir det jobbigt i längden - inte minst är det tråkigt och det får man inte vara. Jag är full av beundran för de personer som arbetar med svårt sjuka människor - hur orkar de? Jaja - jag tänker som såhär - jag ska göra ett uppehåll och skriva under en kort period. När strålningen är över och, tydligen tar det det några veckor att friskna till lite, hoppas jag innerligt att det blir ett annat liv som kommer att handla om att bli friskare för varje dag tar vid. DÅ - jävlar i helvete vad jag ska älska livet!

Hemma från Lund nu - har gjort 14 strålningar med dagens - hurra för mig! Patienthotellet var helt ok - jag blir ju så trött med strålningen så jag vilar och sover mycket - dessa behov uppfyller hotellet mycket väl. Skulle försöka orientera mig i kulverterna - varför vet jag faktiskt inte riktigt - men hittade givetvis inte dit jag skulle utan lärde mig att inte använda kulverterna. Klokt. Vilket fint väder det är idag - tittade i trädgården nu när jag kom hem - det börjar ju faktiskt hända saker där - det växer - inte bara ogräs. Tror jag ska ta mig ut i trädgården i helgen och vegetera där. Trivs så länge det inte blir för mycket och för jobbigt. Tittar ni på "unga läkare"? Jag såg det igår - det är från Malmö och Lund - trodde nämligen att jag kände igen onkologmottagningen - det är ju oxå ett ställe att lägga märke till...

Förra fredagen på den årliga träffen (gamla vänner - nej vänner sedan länge låter mycket bättre) pratade vi om lukter. Min näsa är otrolig nu - har ju slutat röka sedan ca 11-12 veckor + att jag har polyper men - fy fan - såhär ska det inte vara - det är som om äckliga lukter hoppar upp i näsan och ger snytingar - jag fick kväljningar av garderoben på mitt rum på hotellet - oerhört märkligt. För att inte tala om alla andra lukttillfällen - jag mår så illa av alla dessa lukter - ska börja med tvättklämma. Har fått klartecken att använda den blå plastpistolsliknande saken för att träna käkarna - är ju inte mycket för träning - mer för oträning men ska ge mig på detta. Kusse Pernilla - jag hoppas innerligt att jag INTE är i Lund efter det 16/5 utan att vi träffas hemma. Nu ska jag bekanta mig med mitt hem - hej sålänge och kram på er alla!

Nu var 11 gånger gjorda - träffade läkare idag som garanterade att jag kommer att klara av alla 30 gånger - lite svårt att tro på men visst - jag tror ju på det mesta så säger han det så är det väl så. Fick förstärkning för att klara av detta i form av mer medicin och jag ska fr.o.m imorgon prova patienthotellet. Ska sova där i två nätter nu - ska bli riktigt intressant. Har förberett packningen - för 2 nätter blir det ju inte mycket till packning MEN nu ska medicinerna med och "sprutorna" till sonden och maten och slanharna till maten - blev en hel det trots allt. Måste bara berätta - en medicin som jag har ny nu är som tandläkarbedövning (sår i munnen och halsen) tick,tick,tick säger det i tunga, mun och hals och sedan är det som att vara hos tandläkaren. Märklig känsla.

Igår stannade vi till på Väla som planerat - jag shoppade mig så glad att Lauri fick gå o sätta sig i bilen och vänta på mig innan jag var klar. Det tog tid att bli glad igen.... Har idag bestämt att jag ska dra ner på aktiviteter utifrån att jag blir så trött och sliten. Jag ska ta igen detta senare i vår och sommar men det är bara att inse att jag inte riktigt orkar som jag vill och tror - det är ju vuxenpoäng på att inse begränsningar eller är det bara tråkigt?

Idag när jag åkte hem (taxi idag) från Lund åkte jag tillsammans med min barndomskamrats föräldrar - tänk så liten världen är. Vi kom överens om att allt blir bättre och att nästa gång vi träffas är vi bättre och solen kommer att skina på oss - så det så.

Hoho alla - det var ett tag sedan... Tiden flyger när man har roligt, kanske oxå när det är mindre kul. Ska inte vara så långrandig idag - jag mår inte bra - illamående, trött, äckeltorr i mun och hals och allmänt avslagen. Spydde under panik här i torsdags kväll - panik för att sonden ska flyga upp och panik för att jag ska kvävas när jag spyr. Klarade mig och överlevde men dagen efter blev det stopp i sonden - då fick jag panik för att jag ev. skulle bli tvingad att byta sond - det hela löste sig men det kostar på i ork, energi och humör. Därav skriver jag inte så mycket just nu - jag orkar helt enkelt inte och jag mår sämre för varje dag som går. Har strålats 9 gånger nu - har 21 gånger kvar..... lååååååång tid kvar - än en gång vill jag inte vara med igen. Ska fundera allvarligt kring patienthotellet och att använda detta i ett försök att inte tröttas ut - vi får se. Ska träffa läkare på tisdag - medicineringen är redan höjd och utökad men behöver nog mer (och vill ha mer). Fick inte ledigt från strålningen imorgon utan vi ska köra ner men på hemvägen kör vi inom Väla och ser om det finns något fint att köpa sig glad för (finns det alldeles säkert). Har faktiskt ätit ett ägg och en matsked lax här under påsken - det ni. Just nu är jag vansinnigt sugen på smörgåstårta - tänk så gott....mmmm. Det kommer. Något mer positivt - såret på armen är nu friskförklarat - jag behöver inte gå och få detta omlagt mer - hurra - det går framåt men ibland tillsammans med tre steg bakåt. Gnäll, gnäll men - i grund o botten är jag snäll o go som en karamell - en gammal sur sådan. Kramkramkram

Ingela - precis som Pia skrev på bloggen faller även superkvinnor ibland - men de återhämtar sig! Positivt tänk (kommer från den rätta) men faktiskt - positivt tänk från personer runt någon som är sjuk hjälper så mycket när den som är sjuk är ledsen, "sjuk", tråkig, arg och menlös. Hade en trevlig bussresa idag igen - ännu en som är färdigstrålad som bjöd på hallongrottor från Regnbågen (noterar detta på minneslistan i huvudet över "saker jag ska äta senare") i samband med fikastoppet. Vi kom överens om att vi i bussen är strålande - haha - underbar humor! På vägen hem när alla var trötta och strålade på ett annat sätt än på vägen ner skrattade vi så tårarna rann med en härlig kvinna som hade bekymmer med bältet - återigen - underbar humor - det behövs inte så mycket ibland förrän allt faktiskt är mycket roligare en stund iaf. Åt lite potatismos till lunch idag - blev missuppfattad på patienthotellet så de bjöd mig på detta. Proppmätt efter typ 5 skedar - billig i drift. Kom på långt senare att de kanske trodde att jag var pank eller snål - jag ville ju bara försäkra mig om att jag kunde äta där (så att maten skulle räcka till alla) - det kändes ju faktiskt lite fjantigt nu i efterhand hela situationen.... KRAM på oss alla.

Tack för snälla tankar - igen. Hopplös jag är ibland men - det är faktiskt förjävligt emellanåt. Har sovit, sovit och sovit under helgen. Förstår inte riktigt hur mycket jag kan sova egentligen - hur mycket jag än somnar kors och tvärs så somnar jag lätt som en plätt på kvällen när jag går och lägger mig - har sovit till kl 9 ungefär både lördag och söndag. Pratade med en läkare igår - förutom trötthet etc som följer med sjukdom och behandling så vanliga biverkningar på den medicin jag behöver dåsighet och illamående - attack från alla håll i princip. Men - idag kom jag utanför ytterdörren lite - gick tipspromenad på Alevallen med Lauri - för utomsocknes är det en trevlig runda med 12 frågor på snitslad bana ett par kilometer i skogen. Efter avslutad promenad bjuds på fika - jag fick saft och Lauri fick kaffe och 2 kakor. Åh vad jag ska ta igen allt ätande längre fram - kakor, mat, godis - allt. Slabbade i mig en halv snusklubba i veckan - ni vet hur kletiga de kan bli - tänk då halva ansiktet och en hand full med snusklubbeklet + att jag var tvungen att hälsa på en farbror med allt kletet - stackars honom - jag försökte mer, lite nervöst, låtsas som ingenting. Ny vecka i morgon - denna vecka blir det bara 4 gånger (helgdag på fredag) - ska försöka orka med. Ska ändra på lite rutiner och har nu fått energidryck/näring som jag kan få i mig på betydligt kortare tid än 2 timmar. Men så äckligt det är - har smakat en som var ok men jag har fått annan - kan använda sonden som tur är. Vägde mig i fredags igen - nu väger jag 59,1 - det går på rätt håll. Mer positiv nu - det är ju bäst!