I tisdags besökte jag sjukhuset för att ta bort en liten knöl på halsen som jag upptäckte i december. Eftersom den har blivit lite större och allt som har knölform som växer och i synnerhet på halsen inger viss ångest så var känselspröten hyperkänsliga. När det då blev tal om att det verkar vara något som växer djupare ner i halsen och verkar vara större än de först trott skulle de öppna, ta prover och sedan se vad som ska göras. Kan ju säga att hade jag ångest innan var det inget efter detta- ska hela jävla helvetet börja om igen. När de då grävde sig in så visade det sig vara en plastbit! En kärlklämma efter megaoperationen som sitter kvar-så glad jag blev. För min del kan de få ha lämnat kvar diverse i halsen så länge det inte är vidriga knölar. Jag har kvar klämman - de vågade inte ta bort den utan Lund får ta ställning till om den fyller någon funktion - jadå helt ok, nu vet jag ju vad det är. Efter detta (när jag kom hem) sov jag i flera timmar - det tog ordentligt på orken.

I onsdags besökte jag specialisttandläkaren på sjukhuset - jag trodde det skulle vara ett vanligt besök men nej - två logopeder deltog även och det hela började med att jag blev filmad - det är ju det absolut värsta jag vet. Jag pratade, fick göra miner - allt från att rynka ögonbrynen till att försöka räcka ut tungan på olika sätt och vis. Fick även läsa meningar med ord som är särskilt svåra att uttala i min situation bl.a ord med k och g är svåra. De lovade att filmen inte läggs på youtube - nej - jag ingår i ett nystartat projekt med tandläkare och logopeder så därför blev det så - filmen ska användas för utbildning, forskning och utvärdering av om min talförmåga kommer att förbättras med diverse insatser som ska komma. Även efter detta blev jag helt trött. Tror att det blir så påtagligt att jag inte är som vanligt vid sjukbesöken så jag blir rätt sänkt och trött efter detta. Men idag är jag piggare.

Jag skulle vilja passa på att tacka kära Daria och Louise (låter som ett oscarstal) som gav mig tv-spelet Uncharted i present. Jag var skeptisk till spelet först - inte riktigt den typ av spel jag brukar spela men nu - det är ju bäst! Har även inhandlat och spelat del 2 och 3- helt förälskad - tack för att ni öppnade en ny värld. Lara Croft kan ju bara lägga ner. Tack än en gång!  

Har haft problem med att komma in här på ett tag och samtidigt har jag inte varit så på hugget på att skriva men nu är jag här igen.

Idag är det ett år sedan jag opererades - tiden är konstig - känns som mycket längre sedan på många sätt och som om det vore för en vecka sedan på andra sätt och vis. Nu i efterhand har Lauri sagt att det kändes som om han lämnade mig för slakt när han åkte hem från Lund, efter att jag hade installerat mig och vi var iväg och åt lite mat på kvällen. Mat är det då också precis ett år sedan jag åt. Jag är så sugen på att få äta något emellanåt att jag hade kunnat ge vad som helst för i princip vad som helst för att äta - men inte så desperat att jag hade ätit levergryta eller något liknande. Som ni förstår då så kan jag inte äta - efter undersökning för ett par veckor sedan visade det sig att nerverna (i halsen) inte fungerar + att det är så mycket ärrbildning etc i halsen så fastare föda än soppa är inte möjligt för mig att äta. Ev operation kanske kan hjälpa men det får Lund avgöra.

Så ramlade världen ihop lite igen - jag som trodde att jag skulle få ett strängt träningsprogram för att kunna komma igång med att äta - inte att det saknas förutsättningar. Hörde ett par kvinnor prata med varandra senare på kvällen i ett annat sammanhang, efter detta beskedet, om hur mycket de gått upp under julen och att det vore bättre att inte äta alls - dumma jävla idiotjävlar tänkte jag - men å andra sidan - att få äta är ju en givet och en total rättighet. När man inte behöver avstå från mat annat än för att gå ner lite i vikt är det svårt att kanske sätta värde på något som är så självklart - att äta mat. Personligen har jag i princip slutat att köpa tidningar eftersom alla tidningar skriver A) hur gå ner i vikt och B) nya reccept. Vad lever jag på då - jo på den äckliga hudfärgade parfymerade näringsdrycken. Jag ska även testa ett par nya soppor som är näringsberikade etc. Jag väger 45.5 just nu - äckligt tanig. Har svårt att förlika mig med min kropp - inga muskler utan bara skinn och ben - fult och äckligt. Jag skulle så vilja tröstäta choklad och godis men tyvärr. Tog ett par skedar glass för en stund sedan - då svider det som fan i halsen så det funkar inte heller så bra. Lite vin hade ju kanske kunnat fungera som avkopplande självmedicinering men alkohol är som att svälja eld - tänk så sant - eldvatten. Usch så negativ jag är men - vissa dagar är bättre och vissa är sämre. Just nu är jag trött på att vara ett fruset spöke som längtar efter förändring. Jag är ju bättre än tidigare - det går åt rätt håll bla bla bla - det hjälper tyvärr inte alltid. Men - enligt sången - imorgon är en annan dag!