Var i Lund i tisdags - bedömningen blev totalt sett ok. Allt läker fint men tydligen syns det fortfarande strålningsskador i halsen. Väger ännu lite mindre nu - ska äta mer.... Har provat barnmat - kalops- men det är lite joxigt - fastnar liksom på väg ner mellan mun och hals så jag får skölja ner maten - det är ju ändå ok men mina smaklökar måste vara totalt körda - allt smakar så konstigt och starkt som jag stoppar i mig förutom läsk. Ska på allvar börja dricka grädde nu - har problem med att acceptera min skrangliga kropp - och jag fryser så mycket så det är skitjobbigt att fungera som en vanlig människa. Jag kommer att få ta på mig hel overall till vintern så jag inte fryser ihjäl. Alla byxor och kjolar är typ 5 (minst) cm för stora i midjan men jag har hittat rejäla magmuskler bakom den tidigare stoppningen - nästan ett sexpack! Undrar så hur de har hamnat där - hade jag inte en aning om. Har även aldrig haft så lite bekymmer med acne och skit i ansiktet som jag har nu - bra kur mot pluttar. Kan det vara avsaknaden av choklad kanske? Ska göra pannacotta idag - det slipprar ju ner lätt. Ska även satsa på oboy med grädde att dricka. Kämpar med att återuppta tidigare kaffeberoende men t.o.m kaffet smakar konstigt. Vidare jobbar jag på med att sänka intaget av smärtlindrande - det går bra (hittills). Jag ska fortsätta med massagen som gör så gott - så nice det är!

Det finns ju inga garantier i livet och i synnerhet inte när det gäller cancer - denna typen av tumörer som jag har haft och de ställen de har "uppträtt" på är var för sig ovanliga vilket talar mot att det kommer nya tumörer men det finns ingen som kan garantera att det är så - det fattar jag ju. Jag är nöjd med att veta att det är "otroligt" att äckelsjukdomen ska komma tillbaka. Framåt ska jag vara uppmärksam på min kropp och ev förändringar - det är bl.a därför det sker uppföljning under 5 år - som en trygghet. Ska på nästa koll i december i Halmstad och nästa koll igen blir i februari i Lund. De hoppades på att jag ska vara av med sonden tills dess (februari) och det hoppas jag verkligen! Trött på att känna mig freakig och konstig. Tack för alla hejarop, samtal, fina kort och snälla tankar - det är nice.

Länge sedan nu - som jag har skrivit något här. Har varit lite svårt att komma igång, ibland har jag glömt bort totalt och ibland har jag inte riktigt orkat. Jag har förstått att det är dags att uppdatera nu utifrån flera förfrågningar om läget. Hur är läget - jo tack- det är rätt ok. Jag har lärt mig att dricka igen - utan att kvävas, hosta eller andra obehagligheter- det är ju fantastiskt. Jag skulle vilja påstå att ingen kan förstå känslan av att åter kunna göra något så självklart som att ta en klunk vatten eller annat. Det är stort när man inte har kunnat göra det på ett tag. Nu kan jag tom dricka läsk (öppnar och ställer in i kylen utan kork så det blir lagom med avslagna bubblor). Provade citronläsk som jag längtat efter men det mådde inte magen bra av utan spydde upp den igen - det får vara ett tag till. Jag har inte ätit mat sedan i början av februari - det är konstigt. Har inte kommit igång något särskilt med soppor etc ännu - rädd för att sätta i halsen, det smakar annorlunda och annat obehag. Senast jag vägde mig stannade vågen på 50 - har då gått ner 12 kilo vilket ligger inom normalnedgång vid den här typen av sjukdom - tror att jag gått ner lite till de senaste veckorna men är lite feg för att ställa mig på vågen om jag inte måste. Kroppen är sliten - mager, tunn och tråkig. Den enda fördelen är att jag upptäckt att bakom fluffet på magen hade jag faktiskt rejäla magmuskler! Vem trodde väl det? Har tappat en hel del övrig muskelmassa och får lätt värk i ben och rygg när jag rör på mig - detta ska jag träna senare när jag är starkare. Vänsterarmen är fortfarande totalt osams med resten av kroppen - jag har blivit mästare på att tvätta håret med bara en hand - en konst! Jag går en gång i veckan på lymfmassage och massage av nacke, axlar och rygg - underbart. Jag snarkar vansinnigt mycket och högt - Felicia säger att jag låter som en säl utan vatten - tur att jag bara hör lite av det själv..... Jag tillbringar mycket tid med min familj eller själv - har inte riktigt kommit in i umgängesvana ännu. Jag har äntligen börjat läsa lite böcker igen - kan koncentrera mig. I somras (början av sommaren) när jag inte mådde bra och ingenting fungerade så mådde jag jag även psykiskt dåligt - tror att innebörden av cancer slog till för fullt ungefär då också. Är mer i balans nu - både fysiskt och psykiskt. Jag längar ändå tills livet är mer normalt och denna tiden är ett minne. De professionella jag möter är ändå positivt överraskade när vi träffas - jag ser så pigg ut, ärren har läkt så fint och jag pratar så bra! Det är ju kul! Finns det något tråkigare än att höra att man ser trött eller sjuk ut? Jag ska till Lund för stor genomgång den 18 - spännande. Imorgon ska jag till Öron i Halmstad utifrån obehag och svårigheter efter tandläkarbesök förra veckan. Tiden är långsam - orken räcker inte jättelångt och tiden är så långsam. Ibland är jag på bättre humör och ibland är allt bara urtråkigt. Kommer sakna den lilla sommar som varit - jag är så glad för att badtunnan är klar - det går ju att bada året runt med hjälp av värme och det är så nice. För övrigt fixar jag och grejar här hemma lite och följer en del såpor etc. Ja det var nog det hela just nu - Lucy - tomaten ville inte riktigt göra som jag ville men 1 liten söt tomat växte fram! Till alla - tack för vänliga tankar, hälsningar och uppmärksamhet ni visar på olika sätt.