Igår kväll var jag på festligheter med mitt jobb - en arbetskamrat som jag jobbat tillsammans med i 17 år som gick i pension - det gick ju inte att missa! Vi var på restaurang Ocean i Falkenberg - jättenice. Alla åt och drack gott - jag får åka dit när jag kan äta och dricka längre fram - nu kollade jag bara in allas mat (så jag vet vad jag ska äta). Det var sjukt roligt att träffa så gott som alla samtidigt som det känns märkligt - livet liksom fortsätter vid sidan av. Men - som Geddan, Birgitta och jag kom fram till - på sommaren ser alla yngre ut så jag missar ju inget. Jag är så glad för att jag följde med även om jag velade fram o tillbaka hela dagen - tack Kristina för skjuts och stöd.

Jag var så trött och sönderpratad i halsen när jag väl kom hem så det var raka vägen in till medicinerna och därefter "min" mat innan jag piggnade till något. När vi sedan skulle gå o lägga oss slutade det med att Lauri fick klippa upp klänningen jag hade på mig - fick inte av den! Den lilla biten jag skulle behövt för att få vänsterarmen/axelen att orka hålla upp/ut gick inte men jag kom ur den med hjälp av sax. Idag vaknade jag vid halv 9 - mediciner och åt och somnade därefter om till halv 12....... Känns verkligen att jag varit på baluns!!!!

Nu sitter jag här vid datorn igen, tv´n på precis som vanligt. Det blir mycket tvtittande eller tvbrus - den är på i bakgrunden. Favvo är fortfarande Big bang men How I meet your mother är en stark kandidat för första platsen oxå. Egentligen brukar jag inte vara så förtjust i komedier - föredrar ju mord och ond bråd död i alla möjliga varianter.

De senaste dagarna har flutit på precis som alla andra - piggare ibland och tröttare ibland. "Lyckas" sätta i halsen så att jag blir livrädd för att fortsätta att lära mig att dricka - känslan av att kvävas är så panisk. Andra gånger går det bättre men jag är mesig och tar det väldigt försiktigt. Har träffat dietist idag och fått reccept på mjuk mat och olika drycker att blanda som ska tillgodose behovet av näring - tar små, små steg framåt. Igår fick jag massage igen - underbart! Fick även prov på "lymfmassage" - tyckte det lät lite avskräckande först men det var helt ok men den andra massagen är ändå bäst. Har ju även använt värmekudden här hemma - så skönt! Värme och tyngd=välbefinnande - tack Gittan och Bengt. Nu är det snart midsommar - känns lite märkligt - det handlar ju en del om mat och umgänge - men det blir helt annorlunda i år. Lite deppigt mellan varven att inte kunna göra mina egna val - just nu finns inga valmöjligheter - känns som livet pågår bredvid och att jag inte riktigt deltar men det får väl vara så just nu - ibland tänker jag inte så mycket på det. Å andra sidan - hur många gånger har jag inte tänkt och sagt att jag ska sluta fira de här "tvångshelgerna" - nyår, midsommar , kräftskivor som det lätt blir uppstressat och "måstigt" kring. Det är väl så - man vill ha det man inte har. Igår skulle min lilla mamma fyllt 80 år - vi hade tänkt att åka upp till minneslunden igår kväll men vädret avskräckte. Ska åka upp om en stund med pioner - mammas favvo - mmm så gott de luktar! Om jag inte skriver här mer nu i veckan vill jag önska oss alla en solig och glad midsommarhelg!

Hej igen. Tack för alla vänliga hurrarop och andra snälla tankar. Ja - det känns lite lättare nu när det är uttalat att jag inte ska strålas mer och att smärtorna och obehagen i halsen trots allt är normala. Hjärnan är fantastisk och jag har ju rätt så god fantasi i vanliga fall - tänk nu - finns ingen ände på tankar som far runt i hjärnkontoret. Igår drack jag lite fil med grädde och idag proviva med grädde. Det tar tid, är obehagligt, gör ont och är inte gott men jag kvävs inte och det är ju huvudsaken just nu. Igår gjorde jag något som jag inte gjort på ett tag - körde bil! Spännande upplevelse (har clearat med läkare angående bilkörning utifrån medicinering) kände mig som en nybörjare - lite alienkänsla över det nästan. Tänk att saker som tidigare var så naturliga nu väcker känslor av nyhet och märklighet - det är märkligt och - tänk så fort man vänjer sig av med det normala livet - jag är iaf tydligen otroligt anpassningsbar eller som en guldfisk som bara "jaha är det så här nu"? Varför körde jag bil då jo - jag träffade en kanon sjukgymnast som justerade de övningar jag har så att jag inte tränar för hårt (fortfarande otroligt) och så gav hon mig massage - herregud så skönt! Axlarna är som sten så det var så välbehövligt - ska få nöjet att träffa henne ungefär en gång i veckan för massage - tack! Passade även på att köra bort till Flygstaden - vet någon var man kan köpa vete/riskudde att värma i mikron? Tycker jag ser sådana framför mig i olika affärer men jag hittar inga - har kollat elgiganten, jysk, claes olsson, maxi och apoteket utan lycka. Fick tips av sjukgymnasten om hur gott en sådan kudde kan göra för axlarna, nacke och skuldror. OBS OBS OBS- nätet och bloggande är fantastiskt, jag redigerar just nu och lägger till att - min moster Gittan ringde precis - de har två kuddar så imorgon kommer en kudde åkande hit! Tack! Nu är det snart fotboll - tänk att varken Lauri eller jag är särskilt intresserade av fotboll - får titta lite så kan vi låtsas att vi är "med" - men självklart - Heja Sverige!

Idag har jag varit på återbesök på strålningen i Lund och igår på lite mer akut besök på Öron i Halmstad - vad blev det av detta då - jo: Strålningen är avslutad - min stora fasa var att de skulle säga att tyvärr finns det äckel kvar som vi måste stråla - då vet jag inte vad jag hade gjort. Men nu är det så att jag behöver ingen mer strålning - hurra, hurra, hurra och hurra!!!!! Jag är fortfarande väldigt röd och sårig i halsen efter strålningen vilket ger de bekymmer jag har i halsen med slem, ont och äckel. Jag kan vara trygg i att det inte är något nytt sjukt som tillkommer utan det är samma som sakta, sakta blir bättre men med bekymmer. Jag har ju inte vetat vad som är "normalt" i denna onormala situation - ska jag ha ont? ska det kännas som att sonden har slagit knut på sig själv? ska jag vara så trött att jag ibland inte orkar gå upp förrän 14.30 - ja - detta är "normalt" för mig just nu - TACK. Hur tokigt det än verkar känns det otroligt skönt att veta att det inte något fel eller något nytt som ställer till det. Återbesök i Lund om en månad eftersom slemhinnorna i halsen var så fula så det tar lite längre tid än tänkt men det bjuder jag på. Något som även påverkar mig är vikten - väger 53 nu - lite lite men jag tycker själv att jag ser mycket piggare ut. Ska träffa dietist nästa vecka för att få lite recept etc. Ska ha kvar sonden ett tag till - tills jag kan tillgodogöra mig matintag via munnen. Har fått lite recept - det är mycket smör, grädde och efterrätter. Lite sjukt att läsa utifrån att det brukar ju skys som satan i vanliga fall men nu uppmuntras allt som fettar till - jag motsätter mig inte alls. Kontentan av allt är att jag känner mig mer positiv och "friskare" efter dessa läkarbesök än tidigare. Imorgon ska jag träffa sjukgymnast för att träna axeln - spännande. Kul är en tanke som läkarna hade - jag har ont i musklerna på ett ställe i halsen - detta troligtvis för att jag tränat för mycket! HAHA - jag har tränat för mycket - trodde jag aldrig skulle ske - någonsin. Frågade även om jag är friskförklarad snart typ 1/8 (som du undrade Maria) men inte på det sättet - bättre och piggare förhoppningsvis men inte partyfrisk. Idag fick jag veta att efter läkning - alltså långt fram är det vanligt med att man har besvär med beska, syrliga smaker - jag kan glömma min citronläsk och att det är svårt att dricka vin (och sprit) - ja - öl dricker jag ju inte. Men vi kom på i bilen hem att en söt god drink eller två kanske kan slinka ner någon gång framöver i livet.... Skam den som ger sig!  

Jag har 9 solhattar som väntar på att få komma ut i sol och värme och användas. Den senaste hatten kom hit från London - tack snälla kusin Charlotte! Du lyckades t.o.m att pricka in favvofärgen turkos. Lilla hjärtat Abu på mitt jobb - tack för den snygga tunikan i min andra favvofärg - rosa. Det är ju bara värmen och solen som saknas för att jag ska kunna glida runt o må bättre. Det är ju så kallt och eländigt att det är svårt att fatta att det nu är sommar - men iof - brukar det inte vara såhär? Lurar man sig själv - det var bättre förr - jag tycker ju att jag kan komma ihåg somrar med sol men det kanske är minnena som förbättrar intrycken? Har ett par sämre dagar just nu - tänk vad lite jag förstår mig på min egen kropp. Ska till Lund nästa vecka för återbesök på strålningen - ska passa på att fråga lite då kring undringar - får se om jag får lite svar. Innan idag spydde jag igen - det var ett tag sedan och det är så panikframkallande - sonden rör på sig och jag är paniskt rädd för att kvävas så situationen blir så uppstressad - i synnerhet när jag är ensam samtidigt som jag föröker att övertala mig själv att tänka och reagera logiskt - inte lätt. Det tar på orken så idag har får jag inte gjort så mycket mer än att återhämta mig. Jag skulle så gärna vilja skriva här att nu springer det framåt och att jag mår jättebra och allt är fantastiskt - den tiden kommer förhoppningsvis längre fram men jag är trött på att vänta och att det tar lång tid. Gnäll, gnäll och lite mer gnäll med allt berättigande som finns just nu - kram på oss alla!

Hej alla - det var ett tag sedan.... Lite mer än tre veckor sedan sista strålningen och det har även hunnit vara tropisk värme ute - mycket som händer på lite tid. Själv har jag ägnat mig åt återhämtning igen. denna gången tog det mer på krafterna än efter operationen. Det har varit jobbigt, svårt och ansträngande. Läkaren sa ju at att 1-2 veckan skulle bli jobbiga så på det sättet var jag förberedd men ändå. Lite trött på detta nu. Det har varit jobbigt och energikrävande men jag hoppas att det vänder nu. Rättare sagt - det har vänt men nu går det långsamt och det är svårt. Under en period kunde jag inte prata över huvudtaget - nu kan jag prata lite - bättre ibland och sämre ibland. Ska forska kring slem - det finns så många olika sorters slem och vad det ställer till - slemmet alltså - äckligt och svårhanterligt. Vet inte hur många gånger jag spytt slem och trott att jag skulle kvävas - vidrigt äckligt. Vägde mig här hemma igår - 53,3 stannade vågen på - jag hade tidigare under dagen sagt att jag gått upp i vikt (trodde det-vi hade ingen våg utan köpte igår) men det var ju inte sant. Ärligt tror jag faktiskt att jag vägde mindre för typ 14 dagar sedan när det var som värst men att jag gått upp lite nu när det är lite mer stabilt. Jag åker med och handlar ibland - blir jättetrött efteråt, städar och fixar lite ibland och ibland gör jag ingenting alls mer än minsta möjliga - orken är inte given. Jag är vansinnigt sugen på citronfanta och vattenmelon men får vänta ett tag till med detta. Dricker lite Mer mellan varven - inte helt friktionsfritt men jag kämpar på. Har inte heller orkat skriva här men idag orkar jag. Jag kollar fb nästan varje dag och försöker hålla mig lite uppdaterad i omvärlden. Jag får så fina besök, hejarop och gåvor av er alla så hjärtat blir alldeles varmt - TACK för alla goda och snälla tankar och meningar - de berör!