Idag är det 4 år sedan pappa dog. Det känns som en oändlighet sedan samtidigt som det känns som det var helt nyligen. Tid är märklig eller är det kanske minne och sinne som är märkliga? Iaf - självklart tänker jag extra på både pappa och mamma en dag som denna. Jag träffade pappas läkare i början av februari 09 och fick då veta pappas diagnos - obotlig cancer (otänkbart egentligen) och efter 3 månader var pappa död. Det är som en film som rullar igång när jag tänker på denna tiden och allt som förändrades, allt hemskt och så ledsamt det innebar för oss när pappa blev sjuk. Jag hatar och avskyr cancer - det är en jävla ful, idiotisk och totalt rälig jävla skitsjukdom. "Fuck cancer" - så jävla rätt - fucka cancern rätt åt helvete.

Förra året vid denna tiden (som jag bara kommer ihåg suddigt) var jag mittupp i strålningen för min fucking cancer. 30 strålningstillfällen - det känns ju inte när man blir strålad men så vansinnigt sjuk jag blev. För varje gång försvann lite livsgnista, efter 20 gånger trodde jag att jag skulle dö och de sista gångerna ville jag bara dö för jag mådde så dåligt och livslusten var borta. För 2 dagar sedan var jag i Malmö för hightechröntgen - när beskedet blir "det finns gott hopp" för att jag kommer kunna äta i framtiden så blev det kortslutning. Jag har sedan februari 09 hanterat sjukdom, elände, död, begravningar, jävligheter och vansinniga situationer utifrån sjukdom gällande pappa, mamma och mig själv. Jag tycker själv att jag kan ta de mest negativa besked med fattning och stoppa undan jobbigheter men nu - när jag fick ett så glädjande besked då tog det skruv - tårarna ville inte sluta trilla. Så märkligt - hur fungerar man egentligen - funderar mycket på det just nu. Jag har fortfarande strålningsskador ovanpå allt annat i halsen så det kommer att ta lång tid etc etc men det kommer att bli bättre. Kroppen är en fantastisk maskin. Så nu ska jag börja ätträna - bara slät flytande föda men lite fastare än vad jag äter nu, skölja ner med kolsyrad dryck och sorbet och träna upp halsen att fungera bättre (få lite hjälp med teknisk utrustning som ska träna musklerna i tungan) - tänk det! Undersökningen var lite rolig - med en röntgenkamera som typ i tecknade serier - man såg bl.a byglarna i behån - jag trodde först det var något de opererat in - trögt!Jag blev matad med bl.a kalvtimbal - som jag skrattade när jag kände smaken av "riktig" mat - helt overkligt.

Så för att knyta ihop säcken lite - jag saknar pappa och mamma väldigt mycket men är ändå tacksam för att de inte behövde uppleva min värsta sjukdomstid - jag vet att de finns med någonstans- de seglar tillsammans på ett moln och är så glada för min skull nu. Så är det!

 

Teditt

3 maj 2013 07:49

Lilla söta Malin. Nu sitter jag här och gråter. Dels för allt skit du har fått gå igenom de sista åren plus av glädje för att det finn gott hopp om att du kan äta igen. Tänker på dig nästan varje dag. Hoppas vi kan göra något skoj snart.
Massor med kramar från Teditt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det dax igen att skriva lite. Precis idag, onsdagen den 18/1, för 5 år sedan fick jag beskedet att jag hade 3 cancertumörer. Det känns som att det var hundratals år sedan och samtidigt som att det var ett par veckor sedan. På dessa 5 år har båd...

Det var ett tag sedan jag var här..... tiden löper på. Uppdaterar lite, främst till Helena med man med samma åkomma som nyligen avslutat sin strålbehandling. Även om vi inte träffats eller känner varandra vill jag förmedla att jag tänker på er!  De...

Nu var det dax för lite uppdatering tyckte jag. Största nyheten måste väl vara att jag har ätit upp mig till 52 kilo! Tänk så mycket jag har stoppat i mig. Basen i min diet består av grädde och smör som kompletteras med diverse annat. Jag har ett lit...

Nu har jag besiktigats igen. Uppföljning av tandläkare, läkare, käkkirurg, dietist och röntgen - resultat - U.A. dvs det ser så bra ut! Det är ju så skönt. Efter dessa besök är själen trött - för det smyger ju sig in tankar kring "tänk om"... Men nu ...

Dax för lite nyheter tänkte jag. Ungefär vid denna tiden förra året märkte jag att jag hade överlevt - har bara grötiga äckliga minnen i stort sett från 7/2 till typ mitten av augusti 2012. Inte så att allt vände som en pannkaka men ungefär vid denna...