Nu är det dax igen att skriva lite. Precis idag, onsdagen den 18/1, för 5 år sedan fick jag beskedet att jag hade 3 cancertumörer. Det känns som att det var hundratals år sedan och samtidigt som att det var ett par veckor sedan. På dessa 5 år har både kroppen och själen, synligast kroppen, åldrats betydligt mer än 5 år. Till sommaren blir jag officiellt friskförklarad. När vi pratade om detta för 5 år sedan kändes det omöjligt att nå men nu är jag alldeles snart där. Märkligt. Jag är ju mer social nuförtiden så bara kort, hur är det nu då? Jo tackar som frågar. Jag lever ett hyfsat normalt liv. Har sjukersättning på 25% vilket är lagom även om det var svårt att vänja sig vid tanken. Jag glufsar i mig, allra helst, min egen mat med pyttelite örtsalt, inga andra kryddor. Jag äter helst själv i lugn och ro, jag är bedrövligt sällskap vid måltider (sätter i halsen etc). Jag har värk i hals, nacke och arm. Är rätt så klen och trött. Bekymmer med käken och tänderna. Hörseln på vänster öra är rätt så kass. Har även sällat mig till skaran med progressiva glasögon. Listan kan göras rätt lång men det blir man ju inte direkt gladare av. Efter omvälvande behandling + ett tillfälle för 2 är sedan då det verkade som att jag hade fått nya tumörer i halsen (falskt alarm) och en misstänkt stroke så har jag kommit fram till - det är som det är och jag kan bara försöka göra det bästa möjliga av livet. Hur gör jag då? Joho- jag har bestämt att 2017 blir ett suveränt bra år. Jag har bokat biljetter till höger och vänster - från Magnus Carlsson på Kajskjulet, Guns n Roses Köpenhamn till 14 dagar i Tokyo. Fatta så roligt!!!!!! Sjukt kul!!! Och det är väl det som är livsvisdomen för mig - att faktiskt göra de saker jag önskar och drömmer om. Allt från att äntligen lära mig gå någorlunda i klackarskor, prova på att spela bridge, äta bakelser ofta, gå i pyjamas en hel dag, fika mycket, älska flamingosar osv osv. Projekt till hösten är att gå på opera, gärna trollflöjten. Jag har inte, och vill inte ha, en bucketlist. Tänker att då blir det tvångigt och det är nog det som är det fina i kråksången - att välja fritt i både stort och smått. Yes, så är det idag, 5 år senare, typ nygammal! 😘