Tjoho - det var ett tag sedan! Hemma på permis nu i helgen - blev i veckan inlagd på avdelning 86, onkologen i Lund utifrån viktminskning och dåligt mående. Har haft så ont i halsen, att svälja och har tappat bort rösten och orken. Ny medicinering - heavy shit - och lite allmän genomgång av mat och sömn så nu är jag på väg att bli bättre (stabil). Redan förra helgen tyckte både Lauri och jag att jag börjar se sjuk ut på ett annat sätt än tidigare. Jag hävdar ju, sedan tidigare, att jag kan se när någon har cancer - tycker något i utseeendet (som jag inte kan exakt beskriva vad ) förändras eller "skärps" till i ansiktet. Iaf - så ser jag definitivt ut nu. Men men - har 11 gånger kvar av strålningen. Hela munnen och halsen är full av strålningsskador så sonden är en livsnödvändighet. Ska vara färdigstrålad 8 eller 9 maj - lite beroende på helgdagar (där är stängt då). Det är ju inte lång tid alls samtidigt så är det en oändlighet. Logiskt resonerat fattar jag ju hur lite tid detta är och hur mycket jag har gjort och hur nödvändigt detta är osv osv men känslomässigt är det betydligt svårare - vill bara avsluta detta NU och bli bra. Det är ju sjukt att genomföra en behandling som gör mig sjukare för var dag eller hur?  Samtidigt - när smärtlindringen fungerar är det lättare att hantera verkligheten och få dessa fjuttiga gånger som är kvar avklarade. Har funderat mycket kring hur acceptabelt och politiskt korrekt det är egentligen att vara ofrisk och opositiv en längre tid? Tror det är ok en kort period men sedan blir det jobbigt i längden - inte minst är det tråkigt och det får man inte vara. Jag är full av beundran för de personer som arbetar med svårt sjuka människor - hur orkar de? Jaja - jag tänker som såhär - jag ska göra ett uppehåll och skriva under en kort period. När strålningen är över och, tydligen tar det det några veckor att friskna till lite, hoppas jag innerligt att det blir ett annat liv som kommer att handla om att bli friskare för varje dag tar vid. DÅ - jävlar i helvete vad jag ska älska livet!

 

Ann-Kristin

20 april 2012 23:11

Malin du är en super stark kvinna som kommer att kämpa dej ut från denna sjuka värld. Väl att det finns många människor innom vården som gör sitt bästa för att hjälpa till.
kram till dej från AK

 

Hedda

21 april 2012 00:07

Älskade gulleplutt! Lider med dig i tänker på dig precis varenda dag! Kramar i mängder!

 

Ingela Meijer

21 april 2012 12:28

Du är en superhjälte Malin, vilket helvete du går igenom. Försök tänka att "det är en kort period av en lång frisk framtid", det har du gjort dig förtjänt av efter detta. Kämpa på och tänk på sommaren då du ska dansa runt i dina vackra hattar och må som en prinsessa.

 

Lucy sjölin

23 april 2012 09:46

Hej malin skulle bara säga att jag har två tomat plantor här hemma till dig. Men jag sköter de så länge du håller på att strålas så får du dem i maj (jag vet ju inte hur gröna lauries fingrar är) sköt om dig Malin och må så bra du kan. Vet att det är kämpigt men håll ut! Bamse kramar från Lucy

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det dax igen att skriva lite. Precis idag, onsdagen den 18/1, för 5 år sedan fick jag beskedet att jag hade 3 cancertumörer. Det känns som att det var hundratals år sedan och samtidigt som att det var ett par veckor sedan. På dessa 5 år har båd...

Det var ett tag sedan jag var här..... tiden löper på. Uppdaterar lite, främst till Helena med man med samma åkomma som nyligen avslutat sin strålbehandling. Även om vi inte träffats eller känner varandra vill jag förmedla att jag tänker på er!  De...

Nu var det dax för lite uppdatering tyckte jag. Största nyheten måste väl vara att jag har ätit upp mig till 52 kilo! Tänk så mycket jag har stoppat i mig. Basen i min diet består av grädde och smör som kompletteras med diverse annat. Jag har ett lit...

Nu har jag besiktigats igen. Uppföljning av tandläkare, läkare, käkkirurg, dietist och röntgen - resultat - U.A. dvs det ser så bra ut! Det är ju så skönt. Efter dessa besök är själen trött - för det smyger ju sig in tankar kring "tänk om"... Men nu ...

Dax för lite nyheter tänkte jag. Ungefär vid denna tiden förra året märkte jag att jag hade överlevt - har bara grötiga äckliga minnen i stort sett från 7/2 till typ mitten av augusti 2012. Inte så att allt vände som en pannkaka men ungefär vid denna...